Det finaste talet jag någonsin hört!
För nästan exakt ett halvår sen gick olika flyttlass (och vissa var redan bosatta här) till Örebro och det var förvantansfulla och nervösa tjejer som skulle börja plugga till socionomer. Nollningen startade med en introduktion där alla Sobra studenter blev indelade i nollningsgrupper. Vi kan inte sluta tänka på vilket flyt, eller om det var ödet, som gjorde att vi blev slumpmässigt inräknade i samma grupp. Festligheterna startade direkt och vi blev snabbt en sammanhållen grupp. Dock tillhörde inte Lina våran nollningsgrupp Kexen men vi kan inte sluta vara glada för att hon en onsdag, när det var dags för togafest, tog mod till sig och frågade sin nya klasskamrat Larssa om hon fick följa med oss på förfest. SJÄLVKLART! På eftermiddagen var vi hemma hos Emma. Jag, Sandra, Ellen och Emma. Vi lagade pannkakor. Vi kommer fortfarande ihåg vad vi sa då; här står vi och lagar pannkakor och har det jättemysigt ihop som att vi har varit vänner sen vi var små, men vi har ju bara känt varandra en vecka! Detta tror vi säger mycket om våran vänskap och gemenskap vi har i gruppen. Vi har sedan nollningen hållt ihop. Ett gäng på nio stycken. Örebro hade inte varit lika självklart om det inte hade varit för er!
Lina, är så glad för att du finns hos oss och du är en riktig solstråle som livar upp när vardagen är grå. Vi tycker om dig så himla mycket!!
Ellen, vi har sällan sätt dig arg eller förbannad. Du är jämt på spralligt humör och energin strålar om dig. Du är inte bara bäst på att springa och hoppa häck, du är bäst annars också!
Ikväll ska vi fira era födelsedagar och se till att ni får en oförglömlig kväll! Tack för en jättegod middag!
Skål och jättestort grattis!
TACK BRUDAR
