Ibland kan man inte tro sina ögon
Ja idag sprang jag i Karlstad och det var en ganska så viktigt tävling eftersom det imorgon avgörs vilka som ska åka till Glasgow. Jag var nervös hela kvällen igår men inte så fasligt imorse. Däremot vaknade jag av en ylande hund. Vi åkte till parkhallen i Örebro där vi skulle samåka med Ellen Hjort och henne pappa. När jag väl kom till Karlstad blev jag lite nervös. Uppvärmningen gick bra förrutom att min baksida var stel. Det var många tankar som flög igenom huvudet när jag joggade ute. Kommer jag klara av att springa fort? Hur mår baksidan? Kommer jag få åka till Glasgow? osv. Ellen Hjort sprang 20min innan mig och hon sprang på personligt rekord. Sprang lite på deras häckar som är lägre och det kändes ofantligt bra. Hade fått farmors nyponsoppa som är som min dunderhoung.
När jag väl stod innan start pumpade adrenalinet. Det bara bubbade inom mig och den känslan är obeskrivlig. Händerna slogs stenhårt mot mina lår som blev helt röda efteråt. I öronen dunkade Lady Gagas Bad Romance och jag kände mig som en gasell när jag sprang. När vi gick ner i blocket var magen som en stor klump som pirrade. Skottet gick och jag var efter till första häcken. Efter några häckar fick jag upp farten rejält och tiden stannade på hela 8.48 vilket är personligt rekord och även denna gång blev tävlingsrekord. Glädjen var ofattbart. Att jag har sprungit detta med mina egna kropp är ibland svårt att förstå. det är mina ben som tog mig i mål på den tiden. Ioförsig trodde jag inte att loppet var så bra för det kändes inte som det.
Jag ringde runt till Karin, Tobbe, Rafael och Björn. Alla blev chockade över tiden och gratulerade mig. Jag skickade sms till Sanna och berättade läget, Förbundskapten skickade sms och gratulerade mig, berättade att om ingen springer snabbare imorgon får jag räkna med utlandsresa. Jag är lite pirrig, men jag har ju iallafal gjort mitt bästa och kan inte ge mer. Må bästa kvinna få åka helt enkelt. Ikväll har jag bara njutit av mitt resutat, ätit god mat hos farmor och farfar.
Imorgon ska jag åka till Västerås för att hejja på systerryster när hon hoppar längd. Hoppas det går bra det förtjänar hon verkligen. Ikväll blir det tidig sänggång eftersom vi ska upp tidigt.
ADIOS/ELLEN
När jag väl stod innan start pumpade adrenalinet. Det bara bubbade inom mig och den känslan är obeskrivlig. Händerna slogs stenhårt mot mina lår som blev helt röda efteråt. I öronen dunkade Lady Gagas Bad Romance och jag kände mig som en gasell när jag sprang. När vi gick ner i blocket var magen som en stor klump som pirrade. Skottet gick och jag var efter till första häcken. Efter några häckar fick jag upp farten rejält och tiden stannade på hela 8.48 vilket är personligt rekord och även denna gång blev tävlingsrekord. Glädjen var ofattbart. Att jag har sprungit detta med mina egna kropp är ibland svårt att förstå. det är mina ben som tog mig i mål på den tiden. Ioförsig trodde jag inte att loppet var så bra för det kändes inte som det.
Jag ringde runt till Karin, Tobbe, Rafael och Björn. Alla blev chockade över tiden och gratulerade mig. Jag skickade sms till Sanna och berättade läget, Förbundskapten skickade sms och gratulerade mig, berättade att om ingen springer snabbare imorgon får jag räkna med utlandsresa. Jag är lite pirrig, men jag har ju iallafal gjort mitt bästa och kan inte ge mer. Må bästa kvinna få åka helt enkelt. Ikväll har jag bara njutit av mitt resutat, ätit god mat hos farmor och farfar.
Imorgon ska jag åka till Västerås för att hejja på systerryster när hon hoppar längd. Hoppas det går bra det förtjänar hon verkligen. Ikväll blir det tidig sänggång eftersom vi ska upp tidigt.
ADIOS/ELLEN
Kommentarer
Postat av: Emilia
Härligt Ellen, grattis!
Detta var du värd :)
Postat av: Wiiand
Gratulerar till en fin prestation, efter allt slit!
Postat av: Majken
Vad roligt :) Grattis
Trackback
