ellensaaw

Nu när friidrotten verkligen har gått framåt och det för tillfället känns helt underbart önskar jag mig bara en sak. Det är att du mamma skulle finnas här nere på jorden, du skulle vara så stolt. Du skulle prata med alla i din närhet om mig, du skulle pussa och krama mig till tusen. Nu har jag ju insett att den önskan inte slår in men jag vet att vart du än är idag så är du fruktansvärt stolt. Stolt över att din dotter som du fött har sprungit så bra. Jag är stolt över dig mamma. Utan dig hade jag inte blivit den person jag är idag. Även om jag mött på många motgångar, inte minst i samband med din bortgång, jag har också haft en del skador, prestationsångest och senast i somras var jag nära på att lägga ner friidrotten helt.

Men något fick mig att ändra min plan. Jag vet inte vad det var men jag tror att det var du. Jag vet hur mycket du älskade friidrotten, hur mycket du skrek när jag vann mitt första SM-guld, du satt där på läktaren nästan varje tälving och skrek KOM IGEN NU LILLA GUMMAN. Inte kunde jag svika dig, inte kunde ja ge upp min dröm bara för att du inte fanns längre. När jag tog beslutet att lägga ner säsongen kändes det som det ändra rätta och nu är jag tillbaka på banan igen. Jag började om på nytt. som en födelse ungefär.

Efter motgång kommer framgång, det tål att tänka på. Om du inte varit nere i mörkret kan du heller inte känna lyckan i framgången.

Nu ska jag åka till Skolan.

ADIOS/ELLEN