ellensaaw

Ja idag var dagen då det verkligen gällde. Det fanns en chans och den chansen skulle jag bara ta. Försöksloppet gick bra, bara 6 hundradelar från pers på vad som sägs vara långsamma banor, dock så kändes loppet inte så bra som de var, men vad gjorde det när tiden var bra. Min baksida var lite stel men inget som skulle störa finalen. Til finalen skulle jag tänka på att ligga högt och det var det enda som for i mitt huvud. Dessutom var jag sjukt taffad, bara lite nervös faktiskt. Innan loppet kom syrran fram och sa att mamma var med mig, då började vi nästan grina både två. Så det kan bli. Väl inne på banan var det bara en sak som gällde, jag skulle vinna. När vi klev ner i blocket var det tydligen knäpttyst i hallen vilket inte var något som jag tänkte på, för mig var enda tanken, NU KÖR VI. Jag minns inte loppet bara att jag var med i starten och så minns jag när jag kommer i mål först och sträcker armarna i skyn och skriker.

Känslan är obeskrivlig, det går inte att förklara, man måste uppleva det själv. Jag slog personligt rekord med tre hundradelar vilket bara var bonus igentligen. Tårarna kom och jag kände mammas närhet hela tiden. Hon är as stolt, hon skrek mest av alla iallafall inne i mitt huvud. Vi skulle till prispallen fort som tusan och Karin delade ut pris så det var extra roligt. Jag fick medaljen, blommor, geishachoklad, handduk och en poweraid. Den här veckan ska jag bara njuta och dessutom fira min 20 års dag som är på torsdag:D