ellensaaw

Ja helgen var rolig men min kropp är helt slut. Kände mig dock lite nedstämd och det har jag gjort hela dagen idag med. Jag känner inget lust eller ork till någonting och nu när vi har som mest i skolan känner jag bara en panik hela tiden, som bara stiger. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Det kanske inte går att elitsatsa samtidigt som man pluggar på universitet. Eller beror min deppighet över mörkret som befinner sig utomhus och det otroligt tråkiga vädret. Jag hatar hösten, mörkret och det tråkiga vädret.

Det kan också bero på att jag saknar mamma, vilket helt naturligt. Jag hade velat ha henne vid min sida och hon hade stöttat mig till 100% i allt jag gjorde. Mamma var min superkvinna som klarade allting, nu behöver jag hennes stöd och råd för hur jag ska klara mig igenom detta. Jag vill bara ligga i min säng och i mörkret, verkligen inte göra ett skit.

Jag får väl istället ha små saker att se fram emot istället. På fredag är det tackfest för faddrarna och på lördag kommer mina underbara och helt fantastiska socionombrudar, vi ska baka julbak och leka paketleken, twister och andra roliga lekar. Fast just nu känns det sm en evighet dit och lusten finns knappt där heller. Den kanske dyker upp när det närmar sig, för av dem blev jag glad och lycklig. Dom kan nog få mig på bättre tankar. Det brukar de lyckas med.


Älskade tjejer

ADIOS/ELLEN

Typiskt, när jag inte trodde det kunde bli värre så blev det värst. Har ju fått Astma, ligger sjuk och så fick jag beskedet idag att jag är allergisk mot hund. Vilket innebär att jag är allergisk mot min lilla bebis, älskade bebis Eddie. Han som betyder allt för mig. Jag har haft honom i nio år och han är min bästa vän.

När han kom hem förut idag så ville han hoppa upp i mitt knä men då fick jag säga nej, han kollade på mig med sina stora bruna ögon och han undrade vad han hade gjort för fel. Det gjorde ont i hjärtat att se honom.

Ne nu orkar jag inte skriva nått mer


ADIOS/ELLEN

Nu är tentan inlämnad, vilket känns som en otrolig befrielse och nu börjar nästa delkurs på måndag. Idag har jag inte gjort så myket förutom att tagit hand om Eddie och nu väntar jag på att pappa ska ringa för jag ska hämta honom i Örebro.

Jag var ute vid mammas grav idag, jag vet inte men jag gillar inte att vara där. När jag kommer dit känner jag mig tom, det finns varken en känsla av sorg eller en känsla av det är skönt. Ne det känns bara tomt och jag vet inte vad jag ska göra där. Jag står där och trampar lite sen blir jag otålig och går därifrån. Jag finner inte denna rofyllda stämning som det bör vara på en kyrkogård. Dessutom så känner jag ett ansvar över att jag måste vara där,för annars mamma kanske glömmer bort mig, eller bli arg över att jag aldrig åker o hälsar på henne. Min tillvaro känns så nu, jag är tom när det kommer till känslorna till mamma. Jag saknar henne men det känns som att jag känner så för att jag borde känna så, för det är ju det man borde göra när en nära person går bort. Man ska sakna den. Jag saknar henne och älskar henne men det känns mer som en standardreplik nu.

Mitt liv bara rusar fram, jag har saker att göra hela tiden. Jag har träffat underbara människor och allt har flytit på. Jag hinner däremot aldrig känna efter, hur det känns i hjärtan, i magen och överallt i kroppen. Jag  vill inte känna efter för då kommer jag att raseras och det orkar jag inte nu. Jag kör på som jag alltid gör, med veckor fyllda av aktiviteter för att på så sätt slippa känna efter. Slippa känna känslorna som får magen att knyta sig och ögonen att tårfyllas. Jag har varken tid eller lust med det.


Give me summer, give me you

ADIOS/ELLEN