ellensaaw

Friidrott. Det gå inte att beskriva känslan som man har innan loppet. Du har en adrenalinkick utan dess like, hela kroppen bara bubblar inombord och man får hålla igen för att inte skrika ut den. Du känner känslan ända ut i fingertopparna och benen bara sprätter överallt.. Du står där på startlinjen och fokuserar. Fokuserar på dessa häckar som du bara ska komma över så fort du kan.

Känslan som man har under loppet när allt bara går vägen är underbar . Du behöver inte ta i eller gör något särskilt det går bara av sig själv. Du hör inga rop eller ser någon annan, det är bara mållinjen som gäller. När man är i loppet känns det som en evighet men om jag skulle se det utifrån så det går fort. Tiden stannar upp på något vis

Efter loppet när du har gjort något som ingen och knappt du själv trodde skulle gå vägen så blir du upprymd och stolt. Jag brukar oftast ha svårt att hålla inne tårarna. Du tränar nästan varje dag och lägger ner så mycket tid på idrotten att det nästan har blivit det liv. Då finns det ingen härligare känsla när du överrumplar dig själv. Det knuter sig i magen och du blir så jäkla stolt över vad du med dina egna kropp lyckats åstakommit. Mina ben, mina armar och framför allt Ellen har gjort detta. Can you belive it?

Friidrotten är det allra bästa jag vet och dessa känslor är det som får mig att fortsätta när man är i en mörk tunnel. Ibland visualiserar jag mig dessa känslor och hela kroppen fylls snabbt av dem. Jag tror inte det går att förstå om man inte har kännt dessa känslor någongång. Det är helt enkelt underbart



Jag vill tävla nu på en gång.

ADIOS/ELLEN