Det var bättre förr.

När man var liten var allting så bra. Man kunde springa naken utan att folk brydde sig, när man grinade och skrek fick man nästan alltid som man ville och man brydde sig absolut inte över hur man såg ut. Idag kan jag verkligen inte springa naken utan att folk bryr sig endast i min lägenhet när jag är helt själv. Jag får mindre som jag vill ifall jag skriker eller gråter och det är klart att mitt utseende är viktigt. Det är ju så samhället är byggt.

När vi var små speciellt jag och kussarna så la vi ut massa madrasser på golvet och brottades, vi lekte att vi var indianer, vi gjorde alltid cirkus eller små stjärnorna och vi hade alltid så roligt. Idag brottas vi sällan, vi leker definitivt inte indianer och planer på att ha en cirkus känns rätt långt borta. Man hade inget att oroa sig över utan man levde livet. Nu ska man passa tider, hinna med allt, göra allt så bra, vara snygg hela tiden, oroar sig över framtiden och över hur morgondagen ser ut.

Barndomen som jag hade har lätt varit den bästa tiden i mitt liv. Med en trygg och stabil familj, med en nära släkt som hela tiden fanns där. Med underbara kusiner som jag har lekt med och alla samlade på ett och samma ställe. Det kan ju inte bli bättre. Jag älskar hela min tjocka släkt både med och utan sina brister. Hallå jag kräver verkligen inte att någon ska vara perfekt vem är det?

Såklart finns det ju saker som man upptäckt på vägen som man inte ens visste att det existerade. Alkohol, avundsjuka, krav och en massa kärlek. Nu får man gå på krogen, gå i höga klackar, jag får göra i stort sett vad jag vill, dessutom har jag körkort.

När jag var liten längtade jag så över att få (okey kanske inte gå på krogen men) gå i höga klackar, göra vad jag vill och även köra bil. Nu är det ju vardagsmat och inte något speciellt i sig. Nu vill man ju vara barn igen och leka indian eller göra en cirkus och man vill faktiskt få vara lite barnslig. Att vara vuxen är inte något man ska längta till för det bara ställer till en massa problem. Helt plötsligt ska man börja ta ansvar över saker och ting, försörja sig, sköta allt på ett så bra sätt som möjligt och helt enkel vara vuxen.

Man fick även plats fyra stycken i en och samma badtunna.


Här är ett av våra fina nummer på våran cirkus, Ewe går på lina,
jag kollar på och Elli står där med sin snuttefilt. Det var tider det.


Jag vill inte vara vuxen jag vill vara ett nyfött barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback