ellensaaw

Ibland frågar sig folk i min närhet hur jag orkar vara den jag är, och hur jag kunde ta mig vidare efter det som faktikskt hände. För mig blir svaret enkelt, varför skulle jag gett upp? Varför skulle jag ha grävt ner mig i en grotta för att aldrig ta mig upp igen? För mig fanns det bara en utväg och det var att forsätta min resa, även om resan fick större hinder. Hinderna tog olika lång tid att klamra sig över men jag skulle absolut ta mig över dem. Det fanns ingen återvändo eller någon backup det var bara det som gällde. Min väg till den jag är idag är att jag har pratat mycket med mina nära o kära om känslor, jag tror det är viktigt. För mig har det varit en del av min terapi. Istället för att ha mina känslor inombords och nergrävda har jag låtit dem flyta upp till ytan och fått dem ur mig. Det ska jag fortsätta att göra, mina känslor är viktkiga eftersom de är en del av mig.

En annan del som jag har haft stor nytta över är att man ska ha drömmar och visioner. Du kan blir vad du vill om du bara ge dig f*n på det. Det är också viktigt att man vet vad man vill, kanske inte om tio år utan bara i närmsta tiden. För om du inte vet vart du ska, hur ska du då komma dit?



ADIOS/ELLEN