ellensaaw

Idag är det ett år sedan allt det där händer och jag blir nedstämd när jag tänker på hur fort allt har gått. Jag minns allt som om det var igår och det är lite jobbigt när bilderna ibland etsar sig fast vid min näthinna. Bilderna som jag inte vill ha.

Detta år har varit ett väldigt speciellt år, med mycket sorg och känslor. Aldrig förr har jag haft en sådan saknad och aldrig förr har jag kännt denna smärta. Det är obeskrivligt och inte ens när man är där så kan man beskriva det. Det går bara inte. Ibland vill jag bara berätta hur allt känns men då får jag inte ut någonting.

Jag vill tacka alla mina nära och kära som verkligen har ställt upp för mig detta år och verklign puschat och peppat mig i denna jobbiga sorg. Det finns inte ord så att det räcker för att jag ska kunna tacka er men jag hoppas att ni vet att jag är så glad att jag har iallihopa för jag vet inte hur jag skulle ha orkat annars.

Jag försöker nu tänka att det kommer bli så mycket lättare de kommande år för nu har jag gått igenom alla högtider som varit fast en saknade kommer det vara på min egna student. Den som mamma skulle ha fixat.



Jag saknar dig MAMMA! Kom hem nu, jag vill ha dig här, jag vill ha din värme, din ödmjukhet, din kärlek. I want you here now.

MISS YOU MUM/ELLEN