ellensaaw

Tiden bara rusar förbi nu och jag hinner inte känna efter hur jag mår. Och när jag väl gör det så vet jag inte hur jag mår eller allt känns som vanligt. Men även om jag vet att inget är som vanligt, fast oandra sidan så är det som vanligt nu för det har gått ett år och jag har vant mig vid allt. Det är absolut inte så att jag glömmer bort min mor, hon finns med mig överallt. Jag tittade på fotona hemma på henne innnan jag satte mig i bilen påväg till tåget. Hon är vacker min mamma. Otroligt vacker.

Ibland blir jag påmind om tiden på sjukhuset och det gör mig ledsen, jag vill inte minnas henne så. Jag vill minnas henne som den starka och glada mamma som hon var. Hon är även kvar i min kontaktlista på mobilen, jag vill inte ta bort henne därifrån för då känns det som att jag tar bort henne ifrån mitt liv och det vill jag inte göra.

Jag brukar också läsa texter och sådant som jag skrev för ett år sedan. Det får mig också att gråta speciellt min dagbok som jag skrev tiden på sjukhuset. Ja visste jag kan ju skita i o läsa den men ibland så behöver jag gråta. Det är inet så att jag håller något inom mig utan nu lever man på som vanligt och känner inte efter. .

Jag saknar dig mamma.