ellensaaw

Varför bor det en jobbig tävlingsmänniska i mig. Varför bor den jobbiga pressmänniskan i mig. WHY? Jag måste inse att mitt liv inte bara är idrotten även om det känns som att det är det enda jag har kvar. Det ända som jag någonsin kan bli nått av. Det gör inget om träningen kanske inte går bra alla dagar thats life. Men för mig så lever denna träning kvar i mig hela dagen. När ett pass går bra en dag känner jag mig lycklig o glad hela dagen. Men detsamma blir det om en träning går dåligt. Jag går och tänker på det som jag misslyckades med. Det som jag inte klarade av. Jag vill inte att jag ska bli sån, jag vill inte bli en egotrippad idrottsidiot. Jag måste inse jag har mer än idrotten. Jag har familjen och vännerna men inget av det kan förklaras av det som jag hade. Jag grät på Senior SM när jagv vann mitt brons för att jag för en liten stund var lycklig. Jag var lycklig för att jag visste att mamma var stolt. Jag hoppas bara hon är lika stolt även om jag misslyckas ibland med skola och ibland med träning. Jag hoppas hon fortfarande kan säga att det där är hennes dotter och kunna vara lika stolt även om jag inte klarar av pressen. Jag vill inte att hennes bortgång ska göra mina betyg sämre. Jag måste fortsätta plugga och fortsätta kämpa med skolan även om det är svårt. Likaså med träningen. Jag vill så mycket. Jag vill för mycket. Jag vill men min kropp hänger inte med. Den släppas efter mig.

Jag vill orka jag vill klara av det här. Nu ska jag sluta vilja och bara släppa allt ett tag. Försöka stända av tiden och leva i nuet.