Vandring med pappa

Solen var som en stor apelsin på himlen. Jag och min far hade packat klart våra saker som vi skulle ha med oss på resan. Resan började vid sommarstugan i Knutstorp där vi sedan tog båten ut till sjös. Pappa rodde och humöret var på topp, vi stannade på ön där vi hade tänkt övernatta på och slog upp tältet i förväg. På vägen dit såg vi två stora ormvråkar och en liten stackars fiskmås som förgäves försökte få bort de två stora rovfåglarna ifrån sina ägg. Sedan tog vi båten en bit bort och parkerade den till stället där vandringen började. Med raska steg började vi traska men terrängen var svår och knölig med avverkad skog och stora stenar. Jag fick stora rivsår på benen men det får man ta.


Efter en 45 minuters promenad med en behagligare terräng tog vi vår första vila i strålande sol och en utsikt som var lugnande. Vi drack mängder av vatten för att vi skulle orka promenera i värmen men humöret var fortfarande på topp. Vi fortsatte att gå och efter en liten stund kommer en huggormsäsping slingrande framför våra fötter och både jag och pappa ryckte till av förvåning. På resans gång tog jag kort på vackra blommor som slagit ut vid vägkanten det är så härligt att sommaren äntligen är här.


Efter ytligare 30 minuters traskande kom vi fram till två stora betongbyggnader mitt ute i skogen. Vi tog kort på dem och tänkte att vi säkert kan fråga mormor och morfar när vi kom hem. För de lär nog veta vad det var för något. Vi gick ner till en liten sjö som låg precis bredvid de stora byggnaderna. Där flög två stora hägrar omkring på jakt efter sin måltid. Vi tyckte det var dags att vända för här tog även vägen slut. På hemresa mötte vi en bil åkandes på vägen som vi gick på. Två unga killar satt i den. Det började bli kämpigt att gå och svetten rann som floder ner från pannan men vi var beslutsamma och resan hemåt till tältet gick mycket fortare.


När vi nästan var hemma så hör vi något rassla till i buskarna, då var det en stor trana som blev rädd av vårt tysta oväsende. När vi kom tillbaka till den jobbiga och nästa ogåbara terrängen igen visste vi att det inte var långt kvar tills vi var framme. Vi såg båten och plötsligt kom en oerhörd lättnad, vi hade klarat utmaningen fast än var vi inte framme. Vi skulle åka de få meter med båten över till ön. Men även det gick briljant.


Väl framme började vi göra i ordning grillen (pappas egengjorda grill) och passade på att ta ett dop i det glittrande vattnet. Pappa som är en badkruka stannade inte så länge i vattnet men jag hade vattenlöpning på programmet och pappa skötte tidtagning och grillning av maten. När jag kommit upp ur vattnet började vi med vår förrätt som var en avokado och nu kom även mormor, morfar och min hund Eddie på besök med båten. De stannade bara ute till sjös och begav sig vidare.


Maten som bestod av marinerad fläskfilé (som pappa marinerade innan vi begav oss iväg på resan) pestopasta med paprika var utsökt och riktigt mättande. Det blev lite mat över som vi gjorde en matlåda av. Till efterrätt hade pappa köpt två små förpackningar av kladdkakor som vi mumsade på. Vi satte oss i våra solstolar som även de var utsatta i förväg och spelade lite kort som tyvärr pappa vann. Vi tog oss ett till dop i det blå och satte sedan på vår lilla radio för att höra på när Susanna Kallur skulle springa häck i Golden Leuge i Norge.


När kvällen började närma sig blev vi tvungna i klä på oss mer kläder för kylan började ila sig fast och knotten mumsade gärna på vår bara hud. Vi läste lite i våra böcker vi hade med oss men när knotten blev för påtagliga beslutade vi oss att gå in i tältet för att så småningom lägga oss till ro. Långt bort någonstans hördes ungdomars skratt och glada rop ett tag lät det som att de var precis utanför tältet, men vi kunde tillslut somna in i en god natt sömn. Jag vaknade då och då av en snarkande pappa som lät som tio snarkande pappor. Jag slog på honom men inte slutade han.


Jag somnade om och vaknade igen klockan halv sex på morgonen, solen lös in i tältet och fåglarna kvittrade. Bredvid mig låg fortfarande den snarkande pappan som jag tillslut blev tvungen att filma in så att han själv skulle förstå hur det kändes för mig. Jag gick ut och kissade och tog en frukost macka. Sedan gick jag in igen och somnade om för att sedan vakna klockan halv nio igen och fortfarande irriterad över att han aldrig kan hålla tyst. Jag väckte honom för jag orkade inte vänta längre för ute var det molnigt. Jag ville äta min frukost och bege mig hemåt.


Vi började packa ihop tältet och våra saker vi hade med oss. Vi tog även ett sista farväl av vår ö. Pappa bräsa igång motorbåten och trötta begav vi oss hemåt efter ett hårt och tufft vildmarksliv.

        


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback