ellensaaw

Det känns faktiskt lite jobbigt och inse att man börjar bli gammal, gammal och gammal men äldre än vad jag var förut i alla fall. Jag är 18 år, myndig och allt. Oj vad tiden går! Hallå jag var nyss ett barn där livet var lekande lätt. Lika bra att inse att livet går till så här. Man kommer att åldras, sånt är livet. Även om jag hittills inte sett några gråa hår eller rynkor så kommer även de dyka upp. Det finns inget att göra åt saken, visserligen finns det botox och andra hjälpmedel som kan förhindra vissa delar av åldrandet. Men gamla blir vi ändå det är så livet fungerar. Man kan inte sitta i sin rullstol och tro att man kunde ha gjort något annorlunda. För gamla blir vi alla varken vi vill eller ej.

Bara för att man blir äldre så behöver det inte betyda att livet blir tråkigt. Kan till och med bli tvärtom. Man kanske hittar intressen som man njuter av nu som man inte njöt av förut. Som till exempel Göte, världens snabbaste 84:åring, hans testvärden skulle kunnas jämföras med en vältränad 20:årings. Han började med friidrott när han var 57 år gammal och har hållit på sen dess. Han tävlar bara om hans fru Doris följer med på tävlingarna, annars stannar han hemma. Vilken grabb, att orka vara så hurtig när man nästan är död. Det här inspirerar mig väldigt mycket. Jag skall också vara hurtig när jag blir gammal och springa skjortan ur alla konkurrenter så det skriker om det.

Sen finns det också dessa gamla människor som bara klagar och gnäller på allt och alla. Inget duger, vi ungdomar är bortskämda (vilket jag instämmer med till en viss del) och ont har de överallt, alla skall ta hänsyn, till och med i trafiken. Hur många har inte hört uttrycket "Det var bättre förr"? Ja det kanske det var, men nu är det så att vi lever i den tid vi gör och då får vi helt enkelt anpassa oss efter den. Vi ungdomar kanske får mer serverat på silverfat än vad den äldre generationen fick, men oftast är det den äldre generationen som skämmer bort oss. Vilka är det inte som ger oss pengar till körkort, semestern eller andra roliga evenemang? Jo våra mor- och far föräldrar.

En del äldre människor är som stolpskott i trafiken eller rent av en fara. Reaktionsförmågan försämras likaså synen. Sen kan jag såklart inte dra alla över en och samma kam för det finns även äldre och friska människor som till och med kör bil bättre än dagens medelålders människor. Jag tycker i alla fall att en regelbunden kontroll borde införas vid 60års ålder där man avgör om personen i fråga ska ha körkort eller ej.

Jag ger både ris och ros till de äldre människorna idag, vem vet, om 70 år kanske det är jag som klagar över ungdomarnas lyxliv eller mina krämpor i kroppen och dessutom kör bil som en starholk (uttrycket kommer från min mormor som alltid kallade galna bilförare för det.) Eller så är jag den hurtiga bullmormorn som imponeras av framtidens utveckling. Det återstår bara och se för så fort som denna tid går så kommer jag nog sannerligen snart vara där.

Ett hav av skyltar och förväntasfulla familjer, glada rop och skratt, studenternas lyckliga ögon över att deras förflutna nu är över. Hur härligt är det egentligen inte? JO det är helt underbart. När jag såg alla dessa glada och lyckliga människor började jag längta ännu mer till min student som det bara är ett år kvar tills det. Ett år som kommer gå snabbare är vanligt skulle jag tro.

Gårdagen bestod av tidig uppgång skulle hjälpa Johanna med håret inför hennes stora dag sedan åkte jag hem somna om. Sedan gick jag upp gjorde iordning mig för klockan elva skulle jag träffa Pinkey och Petra nere på stan o handla rosor:D Klockan halv ett sprang den första klassen ut och det gick mycket snabbare än jag trott till Julias klass som även var den sista:D Ge blommor till vännerna och sedan se på när de var dags att åka flak. Ett flak skulle typ tro det var el eller nått spruta vatten på oss med en vattenpistol. Ett annan flak ville highfivia oss:D och ett annat flak kasta vattenballonger så att vi blev dyngsura. Efter denna roliga tillställning gick jag och Pinkey hem till mig och vilade upp oss sedan blev det mottagning hemma hos Julia där tråkigt någ en till hade köpt likadant halsband. men boken blev en poppis. Mycket god mat och många trevliga människor. Sedan hem och göra iordning sig och sedan möta Kristin vid rondellen och bege oss iväg Adolf på regementet där själva förfesten blev av. Mycket roligt var det där. Sedan vid elva gick vi ner på stan och gjorde den osäker. Vi gick in på rådhuskällan och partarde loss. Träffade Julia o en massa andra studenter. Julia och jag råkade visst nocka varandra det blir så ibland. Där inne var vi ändra fram tills det stängde sen var vi på stan igen och hängde en stund innan jag träffade pappa och vi två gick hem tillsammans och lade oss i sängen för en mycket bra sömn.

Idag blir det packning, städning och träning. Sen ska jag även hinna med o ta kort på studenterna på deras bal och kolla på fotboll. Ska även försöka klämma in så att jag kan se min tränare sjunga kareoke på engelska puben om jag kommer in där. Sen på söndag blir det att fara hem till hallsberg för två månaders sommarlov:D

Solen var som en stor apelsin på himlen. Jag och min far hade packat klart våra saker som vi skulle ha med oss på resan. Resan började vid sommarstugan i Knutstorp där vi sedan tog båten ut till sjös. Pappa rodde och humöret var på topp, vi stannade på ön där vi hade tänkt övernatta på och slog upp tältet i förväg. På vägen dit såg vi två stora ormvråkar och en liten stackars fiskmås som förgäves försökte få bort de två stora rovfåglarna ifrån sina ägg. Sedan tog vi båten en bit bort och parkerade den till stället där vandringen började. Med raska steg började vi traska men terrängen var svår och knölig med avverkad skog och stora stenar. Jag fick stora rivsår på benen men det får man ta.

Efter en 45 minuters promenad med en behagligare terräng tog vi vår första vila i strålande sol och en utsikt som var lugnande. Vi drack mängder av vatten för att vi skulle orka promenera i värmen men humöret var fortfarande på topp. Vi fortsatte att gå och efter en liten stund kommer en huggormsäsping slingrande framför våra fötter och både jag och pappa ryckte till av förvåning. På resans gång tog jag kort på vackra blommor som slagit ut vid vägkanten det är så härligt att sommaren äntligen är här.

Efter ytligare 30 minuters traskande kom vi fram till två stora betongbyggnader mitt ute i skogen. Vi tog kort på dem och tänkte att vi säkert kan fråga mormor och morfar när vi kom hem. För de lär nog veta vad det var för något. Vi gick ner till en liten sjö som låg precis bredvid de stora byggnaderna. Där flög två stora hägrar omkring på jakt efter sin måltid. Vi tyckte det var dags att vända för här tog även vägen slut. På hemresa mötte vi en bil åkandes på vägen som vi gick på. Två unga killar satt i den. Det började bli kämpigt att gå och svetten rann som floder ner från pannan men vi var beslutsamma och resan hemåt till tältet gick mycket fortare.

När vi nästan var hemma så hör vi något rassla till i buskarna, då var det en stor trana som blev rädd av vårt tysta oväsende. När vi kom tillbaka till den jobbiga och nästa ogåbara terrängen igen visste vi att det inte var långt kvar tills vi var framme. Vi såg båten och plötsligt kom en oerhörd lättnad, vi hade klarat utmaningen fast än var vi inte framme. Vi skulle åka de få meter med båten över till ön. Men även det gick briljant.

Väl framme började vi göra i ordning grillen (pappas egengjorda grill) och passade på att ta ett dop i det glittrande vattnet. Pappa som är en badkruka stannade inte så länge i vattnet men jag hade vattenlöpning på programmet och pappa skötte tidtagning och grillning av maten. När jag kommit upp ur vattnet började vi med vår förrätt som var en avokado och nu kom även mormor, morfar och min hund Eddie på besök med båten. De stannade bara ute till sjös och begav sig vidare.

Maten som bestod av marinerad fläskfilé (som pappa marinerade innan vi begav oss iväg på resan) pestopasta med paprika var utsökt och riktigt mättande. Det blev lite mat över som vi gjorde en matlåda av. Till efterrätt hade pappa köpt två små förpackningar av kladdkakor som vi mumsade på. Vi satte oss i våra solstolar som även de var utsatta i förväg och spelade lite kort som tyvärr pappa vann. Vi tog oss ett till dop i det blå och satte sedan på vår lilla radio för att höra på när Susanna Kallur skulle springa häck i Golden Leuge i Norge.

När kvällen började närma sig blev vi tvungna i klä på oss mer kläder för kylan började ila sig fast och knotten mumsade gärna på vår bara hud. Vi läste lite i våra böcker vi hade med oss men när knotten blev för påtagliga beslutade vi oss att gå in i tältet för att så småningom lägga oss till ro. Långt bort någonstans hördes ungdomars skratt och glada rop ett tag lät det som att de var precis utanför tältet, men vi kunde tillslut somna in i en god natt sömn. Jag vaknade då och då av en snarkande pappa som lät som tio snarkande pappor. Jag slog på honom men inte slutade han.

Jag somnade om och vaknade igen klockan halv sex på morgonen, solen lös in i tältet och fåglarna kvittrade. Bredvid mig låg fortfarande den snarkande pappan som jag tillslut blev tvungen att filma in så att han själv skulle förstå hur det kändes för mig. Jag gick ut och kissade och tog en frukost macka. Sedan gick jag in igen och somnade om för att sedan vakna klockan halv nio igen och fortfarande irriterad över att han aldrig kan hålla tyst. Jag väckte honom för jag orkade inte vänta längre för ute var det molnigt. Jag ville äta min frukost och bege mig hemåt.

Vi började packa ihop tältet och våra saker vi hade med oss. Vi tog även ett sista farväl av vår ö. Pappa bräsa igång motorbåten och trötta begav vi oss hemåt efter ett hårt och tufft vildmarksliv.