Inför OS
Jag kollade nyss på Inför OS programmet och jag upptäckte att det var ett väldigt mysigt program. Kanske därför att det endast var friidrottare men också det att man får följa med i deras vardag, inte bara se Carro, Holm o Musse på banan utan även se deras naturliga ja. Jag vet ju själv, hallå även jag har ju ett privatliv och dom två världarna där mitt friidrottande liv och mitt privatliv är mitt jag ifall ni fattar det. Man får se hur dom laddar upp, hur dom ser på saker och ting, motgångar, press och dylikt.
Man kan ju inte låta bli o fascineras av dessa människor som lägger ner tid och sina liv i idrotten men ändå så har dom ett annat liv också. Men om man tänker efter så kanske dom inte lägger ner allt i sina liv för hursomhelst så ska ju idrott vara kul. När jag är i min djupast motgång o allt känns piss o skit helt enkelt brukar jag tänka; HALLÅ jag började med friidrott för att det är kul, jag tränar som en idiot ibland kräks jag av utmattning men hallå i slutändan är det ju kul, när resultaten på tävlingarna kommer, när jag får träffa alla mina underbara vänner inom friidrotten, när jag står på tävlingsbanan och adrenalinet är på topp det är tame fan det roligaste jag vet.
Och jag kan lova er, den dagen när jag inte känner den härliga pirrande känslan i kroppen eller inte njuter av varje steg jag tar den dagen kommer jag inte hålla på med friidrott längre. Jag vet att jag har lätt för att gräva ner mig när det går dåligt på en tävling, vara frustrerad över att inget går min väg eller när allt bara känns tungt men jag vet innerst inne att jag kommer fixa det, det finns hopp för mig med. Jag vet att jag kan men jag måste bara skrika ut det ibland så att jag verkligen förstår.
När jag är missnöjd med ett lopp och folk tycker jag är konstig för att det egentligen var bra så blir jag ännu mer frustrerad för jag varför känner inte jag den känslan av att det var bra, varför känner jag mig inte nöjd. Jag har många krav på mig själv, krav som egentligen endast kommer ifrån mig själv. Varför jag har byggt upp dessa krav vet jag inte men o andra sidan måste jag ha kraven för att kunna prestera. Skulle inte kraven finnas ne då skulle inte jag ha dom 4 Sm guld, två sm silver o ett Senior Sm brons i bagaget heller.
Jag måste bara hitta en balans med lagom mycket press så att jag både mår bra och kan prestera. Men ute på friidrottsbanan mår jag alltid bra och speciellt när jag träffa mina vänner. Det går inte att beskriva men jag får den känslan man får när man i kär när jag är på friidrottstävlingar för jag älskar allihopa det är sjukt men det är mitt hem helt enkelt och det är bland annat dom som gör att man klarar dessa motgångar mycket bättre och man lyckas gräva sig upp igen. Dom gör mig stark.
Men friidrotten är en stor del av mitt liv dock inte allt. Jag har ett liv sidan av friidrotten också jag hoppas ni förstår det.
Det är bra med motgångar för dom gör mig starkare, för med varje lite motgång du har desto starkare blir du och ju mer lycka känner du i medgången.
KYSS O GODNATT / Ellen
Man kan ju inte låta bli o fascineras av dessa människor som lägger ner tid och sina liv i idrotten men ändå så har dom ett annat liv också. Men om man tänker efter så kanske dom inte lägger ner allt i sina liv för hursomhelst så ska ju idrott vara kul. När jag är i min djupast motgång o allt känns piss o skit helt enkelt brukar jag tänka; HALLÅ jag började med friidrott för att det är kul, jag tränar som en idiot ibland kräks jag av utmattning men hallå i slutändan är det ju kul, när resultaten på tävlingarna kommer, när jag får träffa alla mina underbara vänner inom friidrotten, när jag står på tävlingsbanan och adrenalinet är på topp det är tame fan det roligaste jag vet.
Och jag kan lova er, den dagen när jag inte känner den härliga pirrande känslan i kroppen eller inte njuter av varje steg jag tar den dagen kommer jag inte hålla på med friidrott längre. Jag vet att jag har lätt för att gräva ner mig när det går dåligt på en tävling, vara frustrerad över att inget går min väg eller när allt bara känns tungt men jag vet innerst inne att jag kommer fixa det, det finns hopp för mig med. Jag vet att jag kan men jag måste bara skrika ut det ibland så att jag verkligen förstår.
När jag är missnöjd med ett lopp och folk tycker jag är konstig för att det egentligen var bra så blir jag ännu mer frustrerad för jag varför känner inte jag den känslan av att det var bra, varför känner jag mig inte nöjd. Jag har många krav på mig själv, krav som egentligen endast kommer ifrån mig själv. Varför jag har byggt upp dessa krav vet jag inte men o andra sidan måste jag ha kraven för att kunna prestera. Skulle inte kraven finnas ne då skulle inte jag ha dom 4 Sm guld, två sm silver o ett Senior Sm brons i bagaget heller.
Jag måste bara hitta en balans med lagom mycket press så att jag både mår bra och kan prestera. Men ute på friidrottsbanan mår jag alltid bra och speciellt när jag träffa mina vänner. Det går inte att beskriva men jag får den känslan man får när man i kär när jag är på friidrottstävlingar för jag älskar allihopa det är sjukt men det är mitt hem helt enkelt och det är bland annat dom som gör att man klarar dessa motgångar mycket bättre och man lyckas gräva sig upp igen. Dom gör mig stark.
Men friidrotten är en stor del av mitt liv dock inte allt. Jag har ett liv sidan av friidrotten också jag hoppas ni förstår det.
Det är bra med motgångar för dom gör mig starkare, för med varje lite motgång du har desto starkare blir du och ju mer lycka känner du i medgången.
KYSS O GODNATT / Ellen
Kommentarer
Trackback
