ellensaaw

Det flesta idrottare drömmer om att vinna OS eller VM guld men hur långt är man egentligen villig att gå? Hur mycket är man villig att offra bara för att få guldet? Att vinna ett OS- eller VM guld betyder att man är bäst i världen på just den idrotten man utför. Man har blivit det på grund av att man lagt ner hela sin själ i idrotten.

Men ändå så är det folk som dopar sig. De sätter hälsan, lagen och folket ur balans. De förstår inte att dessa preparat egentligen skadar kroppen istället för att göra den "fit for fight". Om jag som kvinna skulle ta Anabola Steroider så skulle jag bli mer maskulin, får mer hår på kroppen, mörkare röst, mindre bröst och manligare former. När det gäller båda parterna så kan man drabbas av aggressivitet, acneproblem, beroende av preparatet, ökad blodproppsrisk, depressioner, förändringar i lever och njure, hjärtbesvär och högt blodtryck. Dessa är bara ett fåtal saker som händer med kroppen. Det finns dokumenterade fall där mord begåtts av steroidmissbrukare. För ett par år sedan var det en man som högg ihjäl sin kompis 136 gånger i ryggen.

Dopning är olagligt för idrottare. Det menas att man fuskar om man tar otillåtna preparat. Varför är då dopning inte tillåtet? Ett argument är att det blir rättvisst om alla får dopa sig. Men då förlorar idrotten sin charm. Plötsligt är det den person som har mest pengar och får tag på det bästa preparatet som vinner. Det är inte det som är poängen med idrotten. Man sysslar med en idrott för att man brinner för den och man tränar sin kropp för att bli så bra som möjligt.

De flesta idrottare som dopar sig vill såklart inte erkänna det utan lovar i varje reportage att de aldrig tagit något otillåtet. Ett helt lands befolknings tror på idrottaren och han/hon är en hel folkmassas idol. Varje gång en idrottare åker fast i dopningskontrollerna så sviker denna idrottare ett helt land. Den sviker även sig själv. Landes befolkning har suttit bänkade varje gång idrottaren varit på tv. Skrikit varje gång denna idrottare utfört sin idrott. Gråtit varje gång idrottaren vinner sitt guld. Idrottaren kommer aldrig mer att bli respekterad i sitt hemland.

Jag ska nu ta ett exempel på en idrottare som inte riktigt har förstått idrottens innebörd. Ludmilla Enqvist tävlade först för Sovjet, där vann hon VM-guld och slog även världsrekord på 60mhäck inomhus. 1993 åkte hon fast för dopning och stängdes av. En utredning startades och då upptäckte de att hennes tränare (dåvarande man) gett henne otillåtna medel och hon friades 1995. Hon blev sedan svensk medborgare och för Sverige vann hon både OS- och VM guld. 1999 avslöjade hon att hon hade fått bröstcancer och även där började dopningsmisstankar fortsätta. Efter friidrottskarriären så böt hon idrott till bob men även där så åkte hon fast i dopningskontrollerna.

Man kan nu fråga sig om det verkligen är värt att ta otillåtna medel för att bli bäst i världen. Är det verkligen värt att skada sin kropp så pass mycket. Är det värt att bli avstängd i fyra år och är det då värt att fortsätta när ingen mer kommer att lita på dig igen.


Detta var mitt tal jag höll på svenskan:D