Ewelinas dag idag
Jag och Ewelina har känt varandra hela livet och det har varit 17 underbara år som
vi haft tillsammans och jag hoppas vi kommer ha mint lika många underbara år
tillsammans till. Det finns inte ord över hur mycket jag älskar henne och när vi är
tillsammans så är min dag räddad. Hon får mig att skratta, hon gör mig lugn och
vi bryr oss inte över hur vi ser ut eller hur vi är. Utan vi är bara vi. För henne är det okey
att gråta, då kommer hon med sin varma famn och håller om mig. För henne är det
okey att mula godis att man nästa mår illa. För henne är det okey och kanske ställa in
en träff p g a träning. Även om vi ibland bor 20 mil ifrån varandra kan ingen ta ifrån våran
kärlek till varandra. Den kommer finnas oavsett vad som händer. Den kommer finnas
oavsett väder, vind och alla jobbiga motgångar. Jag skulle slåss mot draken för att rädda
ditt liv, jag skulle slänga mig framför tåget bara för att rädda ditt liv.
JAG ÄLSKAR DIG I DJUPET AV MITT HJÄRTA OCH ETT STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!
/ DIN ELLEN
Vad kan man säga?
MAGISKT är det ord som jag skulle använda. Allt känns just nu Magiskt. Hela gårdagen var så hektiskt men också otroligt rolig och nervös. Finalloppet är tyvärr svart så jag kan inte beskriva känslan eller loppet men jag kommer ihåg känslan efteråt. "Ellen du ska till prispallen du kom trea" var det en snubbe som sa. "Va Ne jag kom inte trea" säger jag väldigt nervöst. "Jo det såg ut så" säger han. What tänkte jag. Skit alla tankarna snurrade runt och jag förstod inte. Begav mig iallafall dit och snart sa A Lennart Julin " På tredje plats från Stocksäters IF Ellen Sääw på tiden 8.56" Tårarna började sakta rinna 8.56 skit vilken bra tid:D Hasse Sjögren tar kort man ska se glad ut och LE:D Efter prisutdelning kom alla känslor ikapp mig och jag hysterigrät. Jag var så lyclklig samtidigt som jag så gärna hade velat haft mamma där vid min sida. Efter min lilla gråtstund så ringde jag pappa och berättade den glada nyheten och kort därefter var det duschen som gällde. Telefonen ringde stypikvarten och sms:en blev många. Efter duschen begav vi oss genast iväg till hotellet och jag var as hunrig hade inte ätit mat sen imorse.
Sverige radio örebro ringde. Nerkies Allehanda ringde och jag hade så bråttom skulle med taxin till flyget. PÅ flygplatsen fick jag äntligen MAT. Sen är flyget försenat och jag och Lisa pluggar lite körkortsteori och svarar på alla sms. Flygresan gick bra denna gång och jag hade trygga Mats på min sida. Sen på arlanda skulle jag försöka hitta till tåget och ta Arlanda express till Sthlm C där gick jag äntligen på toa och köpte en paj på Mc donalds. Försökte hitta till tåget som redan stod där och satte mig på det. Satte på datorn och tog emot alla gratulationer sen försökte jag sova men det var svårt för tåget både lät och skakade mycket. Kom hem halv ett inatt och jag var skit trött. Ändå hade jag svårt att sova, att smälta alla dagens intryck.
Idag har jag bara slappat och njutit av mina framgångar.
Nära döden upplevelsen
Klart man är lite flygskrajj ibland men man tror såklart att resan ska vara säker. Dagens resa var allt annat än säker. Det hade bra på uppvägen och jag somnade faktiskt när vi väl var där uppe och helt plötsligt hade tiden gått och det var dags för landning.
Det storm ute och det kände man på nervägen när jag mådde väldigt illa. Precis innan vi ska landa så känner jag hur planet helt plötsligt hamnar på sidan. Allså inna vingen höll på att slå i backen. Nu började tankarna att flöda. Detta kunde ha varit mina sista minuter i livet. Jag börjar grina men som tur är har jag Mats på min sida som snabbt håller om mig och försäkrar mig om att allt kommer gå bra. Men i sista sekund så åker planet upp igen. Vi fick åka runt däruppe en stund innan vi försökte igen. Och denna gång så funkade det. Kan säga att jag har aldrig varit så rädd och kännt en sån dödsångest som jag gjorde då. Pulsen var på högsta nivå och magen beståd av en stor klump. Och jag mådde fruktansvärt illa. Snart trodde jag att all min pastasallad skulle komma upp. Då hör jag kvinnan bakom mig spyr upp hennes.
Det var kaos i flyget och alla var riktigt chockade. Men allt gick som tur var bra och jag sitter här hel och levnade.
Förhoppningsvis blåser det mindre på Söndag så att jag kommer hel hem också.
Ett Halvår Av Saknad
Ett halvår av sorg
Ett halvår av tomhet
Ett halvår av nånting som varit svårt.
Ett halvår av lite glädje
Ett halvår med många tårar
Ett halvår med minnen
Ett halvår med kramar
Ett Halvår utan Ann Sääw
Ett Halvår utan Mamma
Ett halvår utan Seniorkonsulten
Ett halvår utan den person som gett mig livet.
Jag vill bara med detta inlägg säga att jag saknar dig mamma. Jag önskar så att du hade varit med mig nu i helgen och stöttat mig. Hjälpt mig. Skrikit för mig.
JAG ÄLSKAR DIG
Dopning
Det flesta idrottare drömmer om att vinna OS eller VM guld men hur långt är man egentligen villig att gå? Hur mycket är man villig att offra bara för att få guldet? Att vinna ett OS- eller VM guld betyder att man är bäst i världen på just den idrotten man utför. Man har blivit det på grund av att man lagt ner hela sin själ i idrotten.
Men ändå så är det folk som dopar sig. De sätter hälsan, lagen och folket ur balans. De förstår inte att dessa preparat egentligen skadar kroppen istället för att göra den "fit for fight". Om jag som kvinna skulle ta Anabola Steroider så skulle jag bli mer maskulin, får mer hår på kroppen, mörkare röst, mindre bröst och manligare former. När det gäller båda parterna så kan man drabbas av aggressivitet, acneproblem, beroende av preparatet, ökad blodproppsrisk, depressioner, förändringar i lever och njure, hjärtbesvär och högt blodtryck. Dessa är bara ett fåtal saker som händer med kroppen. Det finns dokumenterade fall där mord begåtts av steroidmissbrukare. För ett par år sedan var det en man som högg ihjäl sin kompis 136 gånger i ryggen.
Dopning är olagligt för idrottare. Det menas att man fuskar om man tar otillåtna preparat. Varför är då dopning inte tillåtet? Ett argument är att det blir rättvisst om alla får dopa sig. Men då förlorar idrotten sin charm. Plötsligt är det den person som har mest pengar och får tag på det bästa preparatet som vinner. Det är inte det som är poängen med idrotten. Man sysslar med en idrott för att man brinner för den och man tränar sin kropp för att bli så bra som möjligt.
De flesta idrottare som dopar sig vill såklart inte erkänna det utan lovar i varje reportage att de aldrig tagit något otillåtet. Ett helt lands befolknings tror på idrottaren och han/hon är en hel folkmassas idol. Varje gång en idrottare åker fast i dopningskontrollerna så sviker denna idrottare ett helt land. Den sviker även sig själv. Landes befolkning har suttit bänkade varje gång idrottaren varit på tv. Skrikit varje gång denna idrottare utfört sin idrott. Gråtit varje gång idrottaren vinner sitt guld. Idrottaren kommer aldrig mer att bli respekterad i sitt hemland.
Jag ska nu ta ett exempel på en idrottare som inte riktigt har förstått idrottens innebörd. Ludmilla Enqvist tävlade först för Sovjet, där vann hon VM-guld och slog även världsrekord på 60mhäck inomhus. 1993 åkte hon fast för dopning och stängdes av. En utredning startades och då upptäckte de att hennes tränare (dåvarande man) gett henne otillåtna medel och hon friades 1995. Hon blev sedan svensk medborgare och för Sverige vann hon både OS- och VM guld. 1999 avslöjade hon att hon hade fått bröstcancer och även där började dopningsmisstankar fortsätta. Efter friidrottskarriären så böt hon idrott till bob men även där så åkte hon fast i dopningskontrollerna.
Man kan nu fråga sig om det verkligen är värt att ta otillåtna medel för att bli bäst i världen. Är det verkligen värt att skada sin kropp så pass mycket. Är det värt att bli avstängd i fyra år och är det då värt att fortsätta när ingen mer kommer att lita på dig igen.
Detta var mitt tal jag höll på svenskan:D
Fredag kväll
Tack och Hej för Mej
Varför Alla hjärtans dag?
Jag skäms faktiskt över att jag inte kan glädjas åt andras kärlek men det är att göra det när man inte får känna på den själv.
Man kan definera kärlek på två sätt. Kärleken som jag har till min släkt och mina vänner. O så den kärlek som man har endast till en person som du kan dela ditt allt med. Jag har min kärlek till min släkt och mina vänner och den kärlek är obeskrivbar och jag uppskattar allt dom gör för mig. Jag vet inte hur jag skulle orka mig igenom allt annars. Inte som det är just nu.
Jag tycker man ska ta bort Alla Hjärtans Dag och istället vara kärleksfull året om.
Livet är som en klocka
Såhär har min dag ungefär sett ut. Det facinerande är att nästan varje dag ser likadan ut men med bara lite olika innehåll. Man ska jämt och ständigt passa tider, hinna fram eller med, inte komma försent , inte missa något. Inte konstigt att man känner sig stressad när mitt liv bara flyger iväg. När åldrandet sakta men säkert kryper sig närmare. När man känner att man ibland vill stoppa tiden och ta ett djupt andetag. Känna att man hinner med sitt liv så att man kan leva det precis som man vill. Klockan tickar vidare så gör mitt liv också. Tiden går och det gör mitt liv också.
Jag måste skynda mig så att mitt liv inte forsätter utan mig. Jag önskar att man kan stanna tiden.
