ellensaaw

Idag kollade vi på en film i Aulan som handlade om ämnet don´t drink and drive. Filmen var väldigt gripande och väldigt jobbig att se. Det handlade om tre livsöden, med tre personer som antingen dött eller blev allvarligt skadade pågrund av rattfylleri. Men jag tycker inte själva filmen i sig var så jobbig att se. Klart man blir förbannad över folk som kör fulla och inte tänker efter ordentligt, klart man blir irriterad på att vi ungdomar inte förstår problemet. Men jag tyckte mer det var jobbigt för att filmen fick mig på någotvis att resa tillbaka i tiden till förra hösten.

Det var kistor, det var gravstenar, det var döda människor och det på någotvis gjorde det mer på påminnt. Jag tänker ju på mamma varje dag men inte på det här viset. Jag tänker inte på att hon i en kista låg i på begravningen och att hon långt ner i en grav ligger. Ne jag har mer tänkt på henne som den levande person som jag kommer ihåg. Jag tänkte skriva en sak som jag skrev i skolan, som handlade om personbeskrivning.

Personen jag tänker beskriva luktar helt underbart, en doft av parfym och en doft av nytvättat hår gör att man bara vill krama henne. Hon lämnar oftast ett avtryck med sin doft och omgivningen luktar som henne. Hon luktar som mammor ska lukta.

Hennes ljuva röst får en att tänka på en sommardag då fåglarna kvittrar som mest. När hon skrattar så känner man en bris av lycka fara igenom kroppen. Ibland skär sig skrattet men det gör inget för lyckan gör sig mer påminnd än själva ljudet.

Hennes svarta lockiga hår får mig att tänka på en ängel som precis har anlänt ifrån himlen och kanske är det precis där hon befinner sig just nu, i himlen alltså.. Hennes kropp är liten och späd, inte syns det på henne att hon fött två barn. Hennes glasögon gör man förknippar henne med någon slags sekriterar av något slag men hon är mer än så. Hon har små fötter och små händer, som ett litet barn, fast något barn är hon inte utan mer en vuxen kvinna med bestämta åsikter.

Hon smakar som ett grönt äpple du vet sådär syrligt att man nästan ryser till. Absolut inte beskt utan mer åt det söta hållet. Smaken etsar sig kvar en bra bit efter att man fått sin godnattpuss och man kan leva på den hela natten.

När man får en kram av henne så känner man en grym styrka som gör en förvånad. Hon är ju så liten. Hennes hud är len som siden man skulle kunna jämnföra den med en bebis omedvetna lena hud. Håret är mjukt vilket gör att min liknelse med ängeln blir större.

Min mamma var en stark person med mycket värme. Hon stod med båda benen på jorden och visste vad hon ville. Jag är så oerhört stolt över att jag har kännt henne och saknaden är mycket stor.

Ne nu ska jag ta tag i plugget


ADIOS/ELLEN