ellensaaw

Jag tycker det är så förjävligt att du inte får finnas till liv. Att du inte får upptäcka  nya saker eller forsätta med som vi alltid gjort. Jag önskade så att du var med mig i Malmö när jag sprang mitt livs lopp. Jag önskar att du o jag kunde krypa ner i soffan se en sorlig film o gråta tillsammans, det brukade vi göra. Jag önskar också att du kunde följa med till Rhodos, gå i solen o bara njuta och koppla. Jag önskar att du kunde få höra allt jag gör eller tänker. Jag önskar du visste hur mycket jag älskade dig och att du betyder otroligt mycket för mig. Jag drömmer om dig väldigt ofta och ibland tror jag till och med att tankarna är riktiga men så vaknar jag upp i verkligheten och blir besviken över min upptäckt. Du finns inte här längre hur mycket jag än vill det. Du bara försvann sådär bort. Så orättvisst lixsom, det finns folk som tar sina liv som vill dö. Men det var ju minsta du ville. Du ville upptäcka nya saker och även följa mig och Sandra på våra härliga äventyr. Jag tänker tillbaka ibland på tiden före allt detta vad ovetande man var då. Man hade ju aldrig trott att livet skulle få en sån drastisgt vändning att du helt plötsligt bara försvann.

Jag har fått andra synvinklar på livet nu. Det som var så himla viktigt förrut är inte alls lika viktigt längre. Det gäller att ta vara på sitt liv och göra det som man verklig vill för någon dag kan det vara försent. Försent att göra något åt det. Mitt liv är annorlunda nu. Jag är fortfarnade samma person men med andra synvinklar. Fast mitt liv kommer aldrig bli som det varit och vara som det blivit det är bara lika bra och inse det hela. Jag kan inte gräva ner mig och tro jag skulle gjort något annorlunda. Klart jag ska ha mina sorgstunder och det har jag hela tiden men jag måste även hitta positiva saker från allting för att orka gå vidare. Mitt liv kan inte bara vara dystert även om jag har kännt mig riktigt nedstämd på de senaste dagarna så måste jag hitta ljuspunkten i livet just nu.