ellensaaw

Ja nu är det inte långt kvar tills jag är på rhodos. Pappa har packat klart o till min stora glädje kan jag lägga grejjer i hans väska. GUD SÅ SKÖNT för mig. Har haft panik över att min väska väger för mycket. Nu på morgonen har vi varit på ica, mamma grav och hos farmor o farfar. 

Igår var jag med Ewe, det var mycket trevligt och tack för lånet av bikinisarna. Vi han prata av oss en del och det behövdes verkligen. Sedan grillade vi med hela familjen eller ja min familj blir ju aldrig hel igen men. Det var iallafall mysigt. 

Den 7 maj vilket är när jag är på rhodos så fyller mammsen år. Pappa o jag ska fira o hylla henne med att tända ljus o gå ut o äta god mat. Tänka på henne o prata om henne.  


Ne nu börjar jag bli hungrig ovanigt? Ne jag är jämt hungrig fattar inte varför.

HEJDÅ NU ALLAIHOPA O VI HÖRS IGEN OM TVÅ VECKOR-
Sköt om er och se till o vara snälla mot varandra o uppskattta
era nära o kära.

LOVE /  ELLEN

Jag tycker det är så förjävligt att du inte får finnas till liv. Att du inte får upptäcka  nya saker eller forsätta med som vi alltid gjort. Jag önskade så att du var med mig i Malmö när jag sprang mitt livs lopp. Jag önskar att du o jag kunde krypa ner i soffan se en sorlig film o gråta tillsammans, det brukade vi göra. Jag önskar också att du kunde följa med till Rhodos, gå i solen o bara njuta och koppla. Jag önskar att du kunde få höra allt jag gör eller tänker. Jag önskar du visste hur mycket jag älskade dig och att du betyder otroligt mycket för mig. Jag drömmer om dig väldigt ofta och ibland tror jag till och med att tankarna är riktiga men så vaknar jag upp i verkligheten och blir besviken över min upptäckt. Du finns inte här längre hur mycket jag än vill det. Du bara försvann sådär bort. Så orättvisst lixsom, det finns folk som tar sina liv som vill dö. Men det var ju minsta du ville. Du ville upptäcka nya saker och även följa mig och Sandra på våra härliga äventyr. Jag tänker tillbaka ibland på tiden före allt detta vad ovetande man var då. Man hade ju aldrig trott att livet skulle få en sån drastisgt vändning att du helt plötsligt bara försvann.

Jag har fått andra synvinklar på livet nu. Det som var så himla viktigt förrut är inte alls lika viktigt längre. Det gäller att ta vara på sitt liv och göra det som man verklig vill för någon dag kan det vara försent. Försent att göra något åt det. Mitt liv är annorlunda nu. Jag är fortfarnade samma person men med andra synvinklar. Fast mitt liv kommer aldrig bli som det varit och vara som det blivit det är bara lika bra och inse det hela. Jag kan inte gräva ner mig och tro jag skulle gjort något annorlunda. Klart jag ska ha mina sorgstunder och det har jag hela tiden men jag måste även hitta positiva saker från allting för att orka gå vidare. Mitt liv kan inte bara vara dystert även om jag har kännt mig riktigt nedstämd på de senaste dagarna så måste jag hitta ljuspunkten i livet just nu.

Jag fattar inte. Vissa mornar snurrar mitt huvud. Känns som att jag ska svimma hela tiden. Jätte jobbigt.

Jag vill bara stanna tiden nu och bara andas. Även känna efter. hur mår jag egentligen?. Nu har jag så mycket i skolan att jag inte orkar mer snart. Varje ny dag så får vi fler nya uppgifter som ska göras. För varje ny uppgift så tyngs ännu längre ner. Snart orka jag inte ta mig upp. Jag orkar inte klättra uppåt. Jag har en stor lust att i stort sett bara skita i skolan. Eller att jag sitter instägnd i min lägenhet o gräver ner mig med mina skolböcker. Jag fattar itne jag borde orka och har gjort det förrut men i det tillstånd jag är i nu så blir sånna här situationer för mycket.

Nu tar vi en känslostund och känna efter hur man egetnligen känner.

jag känner mig förtvivlad över allt jag har i skolan
jag känner mig lugn för jag har ändå hyfsad koll
jag känner mig överväldigad över helgens trevliga äventyr
jag känner mig nervös inför framtiden
jag känner mig trött efter många nyheter
jag känner mig orklös när det gäller plugg
jag känner mig förväntansfull in förframtid speciellt rhodos
jag känner mig stressad på grund av tidsbrist
jag känner mig arg för att den jävlen dödade Engla
jag känner mig tom inuti ibland och vet inte vad jag ska göra.

Jag vet inte längre hur jag känner mig. Är glad? Är jag ledsen? Jag vet inte allt känns bara lixsom tomt och långt bort. Det var visserligen väldigt länge sedan mamma gick bort men det känns som att det var nyligen. Jag mår varken bra eller dåligt men det är jobbigt att inte känna något heller. Att bara vara tom som om du inte hade något inre. Jag vet att jag måste få vara ledsen men dessa dagar kommer inte längre. Hur mycket jag än vill gråta så kommer inga tårar. Vad ska jag göra? Kan ju inte tvinga fram dom direkt heller. Jag behöver tömma mitt inre som jag inte har. Jag vet att jag är stark men ibland måste man behöva vara svag för att orka vara stark. Orka med allt man har skola, träning och resten av mitt liv. Mitt liv som ändå går frammåt på staplande ben. Jag orkar allt men ändå inte.

Jag vet inte hur jag mår

Det här inlägget är endast riktat till dig gumman.
Jag vet inte vad jag ska säga men jag vet iallafall
hur mycket du betyder för mig. Du är den enda riktiga
vännen som jag har och dig litar jag blint på. Jag hoppas
du litar lika mycket på mig för jag vill att du ska veta att jag
aldrig någonsin skulle svika dig. Jag önskade att jag kunde
vara med och hos dig jämt och ständigt men tyvärr så har
min idrott fört mig hit och kanske din idrott fört dig till ett
annat ställe men egentligen spelar det ingen roll för vi 
båda vet att vi finns för varandra i vårrt och torrt. I motvind
och medvind. Du är också en av de starkaste människor
jag träffat i mitt liv både fysikst och psykist även om jag
lätt vinner över dig i armbrytning;) Du är grym på att skriva
ner dina känslor så att jag förstår varje litet ord av dem. 
Jag vet itne vad jag skulle göra utan dig förmodligen skulle
jag itne orka med  det liv jag lever nu. Jag skulle gråta mig
till söms och inte orka mig ur lägenheten. Jag saknar dig
jämt och önskade så att jag kunde vara med dig jämt.
Jag vill inget annat än att vara med dig och därför känns
det så jävla förjävligt att jag inte kommer träffa dig på typ
100 år. 100 jävla förbannade år. Men när jag kommer hem
ska vi umgås du o jag och inte göra ett skit. Bara njuta av
varandras tillvara.

Jag älskar dig så grymt mycket du är min bästa vän och
min självsfrände.