ellensaaw

Förlåt för att jag itne har skrivit på ett tag. Inte haft internet så det förklarar saken.

Var hos kuratorn i onsdags och hon bad mig att beskriva SORG för henne. Att beskriva sorg så kortfattat som möjligt är omöjligt för sorg är stort och nånting som man inte förstår sig på. Men jag förklarade det hela så här. Sorg för mig är ett stort svart hål. Ett hål som växer inom mig. Men för att täppa igen hålet ska jag fylla det med färger. Färger som är minnen. Så att genom att minnas mamma som den person hon var när hon inte låg på sjukhuset ska få mig att komma över min sorg. Sorgen kommer jag ha kvar ett långt långt ta. Men så småningom går sorgen över till längtan och saknad.

Jag skulle kunna beskriva min familj som ett pussel. Det har jag redan gjort i några inlägg längre ner men jag tar det en gång till. En pusselbit sitter ihop med andra pusselbitar och för att bilda ett helt pussel så krävs det att alla pusselbitar sitter på sin plats. Men en dag så går inte pusslet ihop. En pusselbit saknas och pusslet går inte att pussla färdigt. Men för att få ihop pusslet måste man söka efter biten vilket i vårat fall är omöjligt men vi kan iallafall försöka söka efter fler minnen som vi kan fylla den saknade pusselbitens plats med.

Jag skulle också kunna beskriva min familj som ett träd. Mamma var våran stabila och trygga trädstamm. Men en dag föll våran stam och då skulle man säga att hela familjen föll. Men för att resa trädet igen måste vi leta oss upp mot toppen. Vi måste låta rötterna sprida oss till det förflutna. Vi ska låta våra grenar sprida sig mot framtiden. Vi ska klara av det här.