ellensaaw

Det är ingen som vet. Men det är ändå en ständig fråga som tas upp så den ska självklart även tas upp här. Döden för många är något hemskt men jag tror att man själv kan påverka vad man vill bli i sitt nästa liv. För jag tror att det finns liv efter döden du kanske inte återuppföds som en människa utan till det som du själv vill bli.  Min mamma ville bli en elefant så då är hon såklart en elefant. Iallafall för mig. Om jag vill bli en fågel i mitt nästa liv så kommer jag bli det. Jag har inte visserligen inte bestämt mig än måste ha lite mer livserfarenhet för att bestämma det.

Jag kräver inte att alla ska tycka o tänka som mig men man kan iallafall fundera på sina egen tro. När man dör så dör kroppen allt som finns innuti den men själen lever vidare någonannanstans. Det är i själen som all personlighet sitter. Där där själva personen DU finns. Så om ni ser en glad och energifull elefant i Afrika är det definitivt min mamma. Jag hoppas och jag vill träffa henne nån dag. Kanske återuppföds jag också som en elefant kanske blir hela min omgivning elefanter så vi till slut är tillbaka till ruta ett. Där vi startade.

Jag sitter på tåget och möter andra folks blickar och man blir alltid lika nyfiken på vem personen egentligen är. Man ser en utsida ett skal men man har inte en susning om vem personen egentligen är. Innerst inne. Det är därför vi alla människor är så utseende fixerade för det är ju skalet som jag visar för hela omvärlden. Nu spårade jag ut ur ämnet litegran men man skulle kanske tro att världen blev bättre om bara våra själar åkte runt. Bara massa olika personligheter. Vi skulle se likadana ut till utseendet men vi skulle vara otroligt olika som personer. Då skulle ingen dömma dig för att du ser annorlunda ut. Alla fördomar skulle bli mindre.

För det är det som samhället går ut på. Att skaffa sig ett skal. Du ska köpa kläder, smink, hårprylar och du ska se ut på ett viss sätt för att få de yrket bla bla bla.
Eller vi kanske skulle behöva blunda för att lära oss att se insidan.
Jag vill bli nått i mitt nästa liv där jag inte kan bli dömd för mitt utseende eller att folk ska ha fördomar. Jag vill bara vara jag. Ellen Sääw. Ingen ska behöva bestämma över hur jag ska tycka och tänka.
Jag vill vara Fri.

Massa jobbigt plugg och jag pallar inte det.

Idag inleddes den första dagen av det nya året och man har inte gjort speciellt mycket överhuvudtaget. Detta år ska bli ett bra år. Det kommer helt enkelt bli ett bättre år. Bättre än år 2007 även om vissa stunder av 2007 var helt underbara så var den senare delen av året ett katastrofalt overkligt och fruktansvärt upplevelse som jag hoppas att jag inte kommer få uppleva på ett tag.

2008 ska bli en vändpunkt för oss. Allt som har varit så mörkt, trisst och jobbigt kommer detta år bli mindre mörkt, mindre trisst och mindre jobbigt.  Jag vill inte påstå att det kommer bli lätt för det kommer det verkligen inte bli. Jag kommer ha mina gråtstunder och dom kommer jag ha i hela mitt liv framöver. Men jag ska nu detta år försöka glädjas åt små händelser. För man vet som sagt inte när allt försvinner.

Att förlora sin mamma är ju som sagt en väldig stor börda. Och denna motgång är som sagt stor. Men efter att ha gått igenom det här så kommer jag kunna gå igenom vad som helst. Inget kommer bli så tufft som det här. Jag har också ändra min inställning till allt. Jag ska i fortsättning ha roligt på alla tävlingar framöver. Jag ska inte ha någon jobbig press att jag måste prestera eller att jag måste vinna. NEJ. För det är inget viktigt längre. Vad gör det om jag inte blir nått?
När det finns så mycket större problem. Det betyder såklart inte att jag ska sluta satsa för jag älskar friidrotten och det är en del av mig. Jag ska bara se till att njuta varenda tävling och bara så jävla kul.

Jag hoppas 2008 blir ett bra år.